Norrman, Herman (1864-1906): Småländskt landskap under aftonskyar.
Teckning i blyerts och kol. Signerad: ”Herman Norrman”. Odaterad. 17 x 26 cm. Troligen en ovanligt ambitiös teckning ur en skissbok. Ngt bruntonat eller mörknat papper, några små nålhål och svaga skavmärken nära bladets högra kant.
I förgrunden färdas två personer i en vagn, i skyn har konstnären förmått solnedgångens ljus att dallra medelst en lätt suddning av molnen.
Smålänningen Herman Norrman var född i Tranås kvarn, Säby församling och levde i Tranås under större delen av sitt relativt korta liv. Han levde under knappa omständigheter sedan han och fem syskon tidigt förlorat sin far, men studerade på Konstakademien en kort tid från 1885 och begav sig därefter till Valand i Göteborg och studier för Carl Larsson. Han ansågs för den främste tecknaren bland eleverna, men lämnade Valand efter att ha kommit på kant med sin lärare. Norrman reste då till USA med sin vän Gustave Albert och tillbringade åren 1887-1890 i New York, där deras planer på framgångsrika konstnärsbanor slog slint och de fick livnära sig som skyltmålare och möbeldekoratörer, innan de återvände till Europa.
Efter nio månaders fortsatta studier i Paris 1891 slog sig Herman Norrman ner i Tranås, där han huvudsakligen försörjde sig med formgivning av möbler och möbelproduktion, och med sitt småländska friluftsmåleri som fritidssysselsättning. Över hans landskap tornar ofta molnen upp sig i väldiga massor och kastar slagskuggor över landet. Omkring 1900 fick han sitt genombrott, och räknade bland sina beundrare och köpare några av landets främsta samlare: Ernest Thiel, Eva Bonnier, Pontus Fürstenberg och Prins Eugen. På Waldemarsudde finns idag ett 20-tal verk av konstnären.
Norrman deltog i ett flertal utställningar i Stockholm, Göteborg och Köpenhamn, i Konstnärsförbundets utställningar samt 1893 på världsutställningen i Chicago. Efter hans bortgång ordnades 1918 en minnesutställning på Liljevalchs konsthall, och ytterligare expositioner har ägt rum 1945 (Tranås), 1946 (Konstakademien) och 1981 (Tranås stadshus, där det sedan 1953 finns ett speciellt Norrmanrum).
”Konstkritikern Tor Hedberg beskrev Norrman både som en enkel arbetare och som ett konstens geni och det verkar som att just den kombinationen, förankringen både i den småländska möbeltillverkningen och i den nationella och internationella konstvärlden, skapade ett intresse både för hans konst och för personen bakom verket” (Thielska galleriet).